fizzycherrycola

Helt plötsligt så skaffar alla barn... och då menar jag verkligen alla också.
Antingen så har alla runt min ålder eller yngre barn redan eller så skaffar dom.

Jag vet inte om man ska känna nån sorts press på sig själv nu. Jag tror inte jag gör det iaf.
Jag förstår inte det här med att skaffa barn då man inte ens har en stadig inkomst och kanske inte
ens har en ordentlig lägenhet/hus. Visst nu har ju vissa det bra ställt och har bra jobb osv. Men det kan
kännas lite krystat. Att alla ens vänner eller jämnåriga skaffar barn så är det väl bäst att man skaffar det
också så kan våra små barn leka med varandra och vi kan dra alla våra vagnar i bredd på cykelbanan så
att ingen annan kommer förbi. Det känns som att det är gemenskapen dom är ute efter. Kanske är man rädd
att få barn senare än dom flesta och så har man ingen gemensamhet med resten? Ja bara en teori jag har.
Men jag klandra inte dom som skaffar barn för att dom vill och känner sig redo. Inget fel med det.
Men jag själv känner inte alls så. Jag känner att jag måste fixa mitt eget liv och känna mig trygg och nöjd med
min vardag. Just nu känner jag mig inte alls trygg och nöjd. Jag vill ha ett jobb jag trivs med och va nöjd helt enkelt innan jag kan ta hand om ett eget barn.

Men visst blir jag lite inspirerad av Gilmore girls där det bara skiljer 16år mellan mor och dotter och dom är
bästa kompisar osv. Att va en ung mamma skulle kanske va rätt coolt. Men är man inte redo så är man inte.

Låttips:

Pink Floyd - Hey You
Stone Roses - I wanna be adored
Stone Roses - Waterfall
Snow Patrol - You´re all  I have
Tiger Lou - Functions (jag lovar den är hur bra som helst)

Nu är det helg! =)
tacos ikväll.. mums!
tjo!